Sista dagen i april

Rökrummet är i egentlig mening inte något rum utan en del av väntrummet. En vägg av glas och en dörr, ett sterilt akvarium. Vi får ha cigaretter men inte tändare. Det är menat som en ynnest men fungerar mer som ett straff eftersom ingen i väntrummet orkar hämta en sköterska som kan ge en eld. Mannen som började sin fylla för flera dagar sedan i Södertälje kan knappt gå men är den som tillslut haffar en ung tjej med svarta trosor under de vita kläderna. Hon kommer tillbaka med en tändare och alla utom jag och pappa börjar leta i fickorna efter skrynkliga cigaretter. En ung och väldigt lång man hjälper södertäljebon, som lyckats ta sig ända till vattenbehållaren, vidare in i rökrummet. De sitter vid det runda bordet och för de salivuppblötta filtren mot mörkröda och köttiga läppar. Händerna darrar av abstinens så att glöden ramlar på bordet. Det är lätt att se vilka som knarkar och vilka som dricker. Drogarna sitter bredbenta med händerna på knäna och tittar stint framför sig, drinkarna har benen korsade och lutar svagt åt ett håll för att avlasta den skinka de fått b-vitamin spruta i. Pappa tippar sin kropp mot mig och samlar ihop tungan i några sekunder innan han frågar vad som kommer att hända nu. Jag svarar kort på pappas frågor. Vi väntar på att få träffa läkaren. Harry är hemma, han sover. Vi väntar på att få träffa läkaren. Ja, gästerna hann äta middag. Vi väntar på at få träffa läkaren. Sluta, det är en människa. Vi väntar på att få träffa läkaren. Jag vet att du saknar henne. Vi väntar på att få träffa läkaren. Det är valborgsmässoafton, vi hade öppnat en flaska vin men jag hann bara dricka ett glas men nu önskar jag att jag tagit med flaskan i bilen på väg in till stan. Spritångorna som kommer från Pappas mun får ögonen att tåras och jag känner mig som när jag spydde på A’s balkong på den där festen i gymnasiet.