5 april 2011

Den oändliga historien

Det ser ut som att han har fått något i ögat. Han blinkar och blinkar, häller upp mer bubbelvatten fastän glaset nästan är fyllt. Han dricker en klunk, ställer ner glaset och lyfter det på en gång för att dricka igen. Han tar upp bunten med tidningar och slår den mot bordet för att jämna till högen, Fåglar i stockholmsområdet är i A5-format och glider ur bunten. Hans fumlande händer lyckas inte fånga den innan den far i golvet. Jag ser hur han passar på att dra fingret under ögat medan han böjer sig under bordet för att plocka upp tidningen. Pappa väntar på att det ska komma in pengar på kontot, det har han gjort i fyra år nu. När pengarna kommer ska allt bli bra igen, min syster ska vilja träffa honom igen, han ska betala igen pengarna han är skyldig oss, han kan börja dricka igen, han ska skaffa någonstans att bo, köpa en bil, göra en ny gastric bypass, träffa en tjej och han ska återupprätta sin status bland högdjuren. Så när jag sa att pengarna ensamma inte kunde rädda relationen med min syster gav jag honom en käftsmäll som kommer studsa mellan tinningarna och göra så att de anonyma väggarna i det sunkiga hotellrummet faller över honom. Men snart har han lyckas möblera om i hjärnan och mobilisera teflonet som får allt att rinna av, då blir allt som vanligt, som om inget någonsin sagts. När pengarna kommer blir allt bra.

Bild: William Turner

2 kommentarer:

Unknown sa...

Anna, det här får mig att gråta. Det är otroligt välskrivet men gör också mycket ont. På många sätt.

A sa...

Tack J. Ja, det är mycket sorgligt.